Så lite, så mycket.

Snö, lussebullsbak och glögg. Ibland behövs oerhört lite för att få mig på bättre humör. Men frågan är om man ser allt annat som inte är fint väder, rea på drömplagget eller extra pengar på kontot? Jag tror faktiskt inte de, vi ser inte allt.
Jag menar ett leende av en person i rulltrappan vid tunnelbanan, är inte de något som är värt att bli glad av? Eller mannen framför i kassakön som släpper förbi dig och ditt mjölkpaket? Är inte de värt något? Ok du blir glad för stunden, så där en minut eller två.
Vi männsikor i Sverige har blivit så fikserade vid prylar eller speciella ting. Kanske är de på nedgång nu när de är låg konjuktur. Men innan dess måste vi förstå att allt som är positivt ska man se positivt och lägga märke till. Det där leendet i rulltrappan var troligtvis spontant och varför inte vara lika spontan tillbaka, le och utstråla din energi. Ta åt dig av att den här personen vill skänka dig något speciellt.

Jag försöker nuför tiden. Ibland mer ibland mindre. Jag vill både ge den utstrålningen men även ta emot den. Jag säger tack en extra gång på cafeét och säger ha en bra dag istället för att vända mig om på ica. Jag vill tro att de gör skillnad för mig och för dem. Sen en dag när jag behöver så drar jag åt mig av minsta lilla uppenbarelse.

Sedan får du inte glömma de saker som kommer till dig, grönt ljus istället för rött i korsningen när du är stressad, kollegan som köpt mjölk till kaffet...



Härligt, avslappnande och naturligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0